Borra för bergvärme – energibrunn, borrdjup och vad som gäller

Vad är en energibrunn?

En energibrunn är ett borrhål i berget där en kollektorslang förs ner. I slangen cirkulerar en köldbärarvätska som tar upp värme från berget och leder den till värmepumpen i huset. Enligt SGU:s vägledning Normbrunn –16 ska kollektorn vara en helsvetsad plaströrskollektor.

Normbrunn –16 är en vägledning, inte en lag. Men kommuner hänvisar till den i sina krav – Solna skriver till exempel att energibrunnar ska utformas enligt Normbrunn –16 – och enligt SGU ingår normbrunnsförfarandet i certifieringsutbildningen för brunnsborrare.

Hur djupt borrar man för bergvärme?

För en villa blir borrhålet ofta ungefär 90–200 meter djupt enligt Kramfors kommuns energirådgivning, och Installatörsföretagen skriver att borrdjupet oftast är kortare än 200 meter. Kommersiella källor anger ibland större djup. Någon myndighet anger inget normaldjup, och rätt djup måste beräknas för just ditt hus.

Djupet beror på husets behov av värme och varmvatten, på berggrunden och på hur djupt det är till grundvattnet. Det är installatören och borraren som dimensionerar det – läs mer om hur en värmepump dimensioneras. Två saker från Normbrunn –16 är bra att känna till:

• Ett för grunt borrhål i förhållande till energibehovet och värmepumpens storlek kan göra att kollektorslangarna trycks ihop och skadas.
• Grannarnas framtida behov ska vägas in. Borrhål för energiuttag bör om möjligt placeras centralt på fastigheten, och borrdjupet dimensioneras med tanke på att grannar kan vilja skaffa bergvärme längre fram.

Behövs mer än ett borrhål bör de enligt Normbrunn –16 ligga minst 20 meter från varandra.

Foderrör och tätning

En bergborrad brunn anläggs i två steg. Först borrar man sig ner med ett foderrör genom jordlagren och minst två meter ner i fast berg. Sedan borras berget med en tryckluftsdriven sänkhammare som kombinerar rotation och slag. Utrymmet mellan foderrör och berg tätas vanligtvis genom att foderröret gjuts fast med cement.

Kravet bakom det är att brunnen ska vara tät ner till minst två meter i fast berg och minst sex meter från markytan. Syftet är enligt Solna stad att hindra att förorenat ytvatten eller ytligt grundvatten tränger ner i brunnen och berggrundsvattnet. Ju längre det är ner till fast berg, desto mer foderrör behövs – och det kostar extra.

Avstånd – var på tomten kan borrhålet ligga?

Normbrunn –16 ger rekommenderade minsta avstånd. Avstånden till andra brunnar handlar både om att skydda dricksvatten och om att borrhålen inte ska kyla ner varandra.

Källa: SGU, Normbrunn –16 (tabellen i kortform). SGU påpekar att avstånden inte är någon garanti för att påverkan inte sker, och kommunen kan ställa egna krav i anmälningsärendet. Härnösands kommun anger till exempel liknande avstånd i sitt faktablad.

Grannarna berörs ofta av ärendet. Vilhelmina kommun skriver att du bör samråda med grannen om borrhålet hamnar närmare tomtgränsen än 10 meter. I Solna får alla angränsande fastigheter och alla fastigheter inom 20 meter från borrhålet yttra sig, och avståndet räknas både från borrhålets början och från dess botten om hålet borras snett.

Kontrollera också vad som finns under marken. Solna stad hänvisar till Ledningskollen för att se om ledningar eller tunnlar ligger nära den planerade borrpunkten, och påpekar att du som fastighetsägare ansvarar för ledningar inom tomtgränsen – och för kostnader om de skadas.

Köldbärarvätskan

I svenska energibrunnar består köldbärarvätskan vanligen av vatten blandat med bioetanol, ungefär 25 procent etanol. Glykol, saltlösningar och vegetabiliska oljor förekommer också. SGU rekommenderar bioetanol, och kommuner kan ställa krav – både Härnösand och Solna vill att vätskan ska vara så miljöanpassad som möjligt.

Köldbärarvätskan är inte samma sak som köldmediet. Köldmediet finns i värmepumpens slutna krets inne i huset och omfattas av f-gasreglerna, som beskrivs på sidan om tillstånd och regler.

Anmälan innan borrningen

Berg-, jord- och sjövärme får inte installeras utan anmälan till kommunens miljönämnd, och kommunen kan kräva tillstånd i hela eller delar av kommunen (förordning 1998:899, 17 §). Inom vattenskyddsområden råder normalt tillståndsplikt eller förbud mot borrning, och i vissa områden kan kommunen även kräva bygglov för energiborrning.

Anmälan ska visa var och hur du tänker borra. Solna stad vill till exempel ha:

• en karta, helst i skala 1:400, med borrhålets läge och djup och utritade tomtgränser
• borrvinkel, riktning och läget på borrhålets botten om hålet borras snett
• dricksvattenbrunnar i närheten inritade
• ett servitutsavtal om anläggningen ska ligga på någon annans mark

Kraven och handläggningstiderna skiljer sig mellan kommuner. Solna tar till exempel ut en avgift för handläggning och tillsyn. Sanktionsavgifter och tillståndets giltighetstid finns på sidan om tillstånd och regler.

Så går borrningen till på tomten

Borriggen och en kompressor ställs upp vid borrpunkten. Eftersom det alltid finns en risk att utrustningen läcker olja eller diesel ska absorptionsmedel finnas på borrplatsen, och på genomsläpplig mark som sand och grus rekommenderar Normbrunn –16 att riggen och kompressorn står på tätt underlag, till exempel en presenning med uppvikta kanter. Utrustningen ska vara besiktigad och biologiskt nedbrytbara oljor bör användas. Innan arbetet börjar bör husets fasad, grund och källare inspekteras, och borrning närmare än fyra meter från byggnader bör helst undvikas. Nära hus ska borraren arbeta med stor försiktighet, låga lufttryck och mycket spolvatten.

Under borrningen kommer borrkax upp till markytan. Solna stad beskriver det som en gyttja av vatten och finkrossat material. Borrkaxet ska avslammas innan vattnet släpps ut till dagvattennätet, till exempel genom att vattnet leds till en container där partiklarna sjunker till botten – annars kan dagvattenledningen sätta igen och vattendrag påverkas. Normbrunn –16 säger inte hur borrkaxet ska tas om hand på tomten eller hur tomten ska återställas, så kom överens i offerten om vem som tar hand om borrkaxet och återställer gräsmatta och plattor.

När berget är borrat förs kollektorn ner, och den ska provtryckas på tätt underlag med resultatet dokumenterat i ett provtryckningsprotokoll. Slangarna mellan borrhålet och huset läggs i marken och förs in genom ytterväggen. Installatörsföretagen påpekar att genomföringen ska göras så att regnvatten inte kan tränga in. Avslutas brunnen under markytan ska dess läge enligt Normbrunn –16 märkas ut, till exempel med en bricka på husgrunden.

Efter borrningen – brunnsprotokoll och SGU

Den som yrkesmässigt borrar för att ta upp värme ur berget är skyldig att lämna en redogörelse för borrningen till SGU inom tre månader efter att arbetet avslutats (lag 1975:424). Uppgifterna hamnar i SGU:s brunnsarkiv. Skyldigheten ligger på borraren, inte på dig.

Brunnsprotokollet görs i tre exemplar enligt Normbrunn –16: ett till SGU, ett till dig som uppdragsgivare och ett som borrföretaget behåller. SGU har noterat att färre brunnar rapporteras än som borras, och Vilhelmina kommun råder dig att uttryckligen be om en kopia. Vissa kommuner vill också ha en kopia – Solna inom två veckor efter avslutad borrning. Spara det tillsammans med provtryckningsprotokollet. SGU skriver att brunnsprotokollet i de flesta fall är den enda handling som beskriver brunnen.

Vad kostar det att borra?

Enligt Offerta kostar borrning av 100–200 meter 30 000–60 000 kronor, och Hurbra anger 50 000–140 000 kronor för en energibrunn (båda 2026). Foderrör genom jordlagret kostar ofta 600–900 kronor per meter extra enligt Offerta. Borrning för att värma bostaden räknas av Skatteverket som markarbete som kan ge ROT-avdrag. Hela kalkylen med pump och installation finns i guiden om vad bergvärme kostar.

Frågor att ställa till brunnsborraren

SGU:s egen checklista för konsumenter i Normbrunn –16 råder dig att begära anbud från flera entreprenörer, med arbetets omfattning och utförande, tid för start och avslutning, eventuella garantier och pris inklusive moms – och med de kostnader som kan tillkomma för till exempel extra tätning. Ställ också de här frågorna:

• Är du certifierad brunnsborrare, och får jag se certifikatet? Certifiering är inte lagkrav i hela landet, men SGU råder dig att anlita en certifierad borrare och vissa kommuner kräver det.
• Vem gör anmälan till kommunen, och när skickas den in?
• Hur har borrdjupet beräknats, och vem har dimensionerat anläggningen?
• Hur djupt räknar ni med att det är till fast berg, och vad kostar varje meter foderrör utöver offerten?
• Var placeras borrhålet, och vilka avstånd blir det till brunnar, avlopp, huset och tomtgränsen?
• Inspekterar och dokumenterar ni husets fasad, grund och källare före borrningen?
• Hur tas borrkax och vatten om hand, och vem återställer tomten?
• Vilken köldbärarvätska använder ni?
• Får jag provtryckningsprotokollet och mitt exemplar av brunnsprotokollet, och när rapporterar ni till SGU?

Går det inte att borra på tomten kan jordvärme vara ett alternativ – se jämförelsen mellan bergvärme och jordvärme.